Oplanerad sjukhusvistelse, del 2

 

Då har man åkt ambulans tur och retur till Sunderby sjukhus. Undersökning gick bra och den tog bara 10 minuter. När jag kom tillbaka till Kalix fick jag ligga kvar på intensivvårdsavdelningen.

Antonias ridfröken Anki var sjuksköterska denna eftermiddag. Det var en glad överaskning för Antonia när hon kom för att besöka mig tillsammans med Sven. 

Sven sa till Antonia att han hade lite ont i bröstet och detta hörde Anki. Hon tog Sven i handen och ledde bort honom till akuten. Där fick Sven samma behandling som jag fick dagen innan. Sven hade jättefina värden och troligtvis hade han fått muskelinflamation av all skidåkning under de veckor han har varit i Kalix.

Jag blev jätteväl omhändertagen och sov som en stock natten mellan den 12-13 april. Sent på eftermiddagen fick jag en lång medicinlista och fick åka hem. Jag köpte en dosett så jag inte ska glömma att ta medicinerna, som nu var flera stycken.

Läkaren sa till mig också att det vore bra om jag gick ner i vikt och att tänka på motion. Det vore också bra om jag tog det lungt ett tag framåt. Han sjukskrev mig två veckor framåt. Jag fick välja själv om jag ville vara sjukskriven eller ej.  Han hade skrivit en remiss till Hjärtspecialisten i Stockholm. Jag kommer att bli kallad dit för uppföljning.

Nya livet börjar nu...... definitivt. 

Oplanerad sjukhusvistelse, del 1

Idag vaknade jag pigg och full av energi. Det varade dock inte så länge utan vid 8-tiden fick jag ont i bröstet. Jag funderade om jag tagit min medicin. Hur som helst tog jag 2 tabletter denna morgon. Efter ett antal glas vatten och vila på soffan ett par timmar så kände jag mig bättre.

Satte mig vid datorn och klarade av ett par jobbsaker. Kände mig ändå inte på topp efter lunch så jag bad Sven att köra mig vid 14-tiden till akuten på Kalix sjukhus.

De tog in mig direkt och där fick jag fullt med sladdar på mig och de tog även blodprov.

Det visade sig att det inte var livshotande hjärtattack men något fel var det. Läkaren sa att de kommer att göra flera blodprovstester för markören för hjärtat var väldigt högt. Han pratade om bypass och även ballongsprängning om kärlen var igensatta. Läkaren la in mig på intensivvårdsavdelningen. Pulsen var uppe på 170 - hjärtflimmer. Jag fick ett par sprutor med medicin intravenöst och så småningom kom pulsen ner till 120. 

Detta var verkligen inte något jag hade planerat. 

Jag fick två smörgåsar, juice och te på seneftermiddagen. Att gå på toaletten var ett företag med alla maskiner  

Läkaren kom och berättade att jag nästa dag skulle sändas med ambulans för att göra en kranskärlsröntgen.  

Det var bara att ligga i sängen och hoppas på det bästa. Antonia och Sven kom på besök på kvällen.