Planer att dra söderut

Det är snart dags att dra söderut igen, dvs 1 juni är flighten bokad till Lissabon.
Min förhoppning är att jag har utvecklats lite mer ridmässigt när jag kommer ner, inte genom att bara rida på ridskolan, utan även genom att den senaste månaden ha en vit fyrbent prins till min förfogande varje dag att öva på. Jag är fortfarande lite överraskad och upprymd av att ha ansvar för denna lilla underbara farbror som varje dag lär mig nya saker.

Eftersom jag varit en bortskämd ridskoleelev så är mycket nytt, t.ex. mockning (hur mycket strö och vilken sort skall det vara i boxen?), stoppa höpåsar (förhoppningsvis har han rätt foderstat så han inte svälter ihjäl), täcke eller inte täcke och vilken tjocklek på täcke, broddar (när tar man av/sätter på dessa?), sårvård (har faktiskt en liten sjukvårdslåda med det nödvändigaste), duschning (det har hänt att han rullat sig eller det räcker att han bara klampar runt i lerhagen) , ridtid (han är inte i superform direkt så hur länge skall man rida?), vad för typ av övningar skall vi göra (det finns ingen instruktör som står i mitten och dirigerar), etc.

I det stallet där han är uppstallad är alla hjälpsamma och mycket trevliga. Det finns två ridhus, en stor uteridbana med både vanliga hopphinder och fälttävlanshinder samt många underbara ridstigar (de underbara ridstigarna är hörsägnen för dit har vi inte kommit ännu). Vi har provat utebanan och ridhusen. Skogsluffning har vi inte kommit till ännu men vem vet, snart är det fint väder så man kan tillbringa en liten skrittstund även där (om man inte blir uppäten av myggor förståss.

Både jag och lilla hästen trivs.

Bättre

2010-11-11

Blå himmel och sol är alltid trevligt att se när man drar ifrån gardinerna. Vinden har mojnat och det ser ut att bli en toppendag.

Jag tar på mig ridkläderna för Antonio behövde eventuellt hjälp så han tycker att jag skall komma ridklädd.

Vi kommer precis lagom fram till farmen för att se den blinda killen rida i trav och galopp. Det är helt fantastiskt att se honom ta sig fram med hjälp av Antonios instruktioner. Mamman och pappan står vid utgångarna för att hindar att Hugo helt plötsligt får för sig att lämna arenan.

Efter detta rider Sussi på Zagaia och samtidigt får jag ta ut Lef på en promenad med lång och låg hållning så han får stretcha ryggen. När Sussi avslutar lektionen travar Lef och jag några varv i den långa låga positionen så är vi också klara.  Efter lunchen så pratar vi i lilla arenan om de stora mästarna som fanns i Frankrike från 1600 och fram till 1950. Det är inga namn som jag känner igen men vår instruktör förklarar vilken mästare som tog ridningen till nya nivåer på den tiden. Tavlan är fotograferad och vi hoppas att vår goda vän Anna lägger en hand på den när vi kommer hem så vi får en komplett bild.

Efter ridlektionen åker vi till Arruda och Sussi äter middag på vår restaurang. Jag tar en flaska vatten eftersom jag fortfarande är proppmätt efter lunchen. Kamerabatterierna är på laddning och väntar på nästa dag som är vår sista riddag. Kanske blir det några härliga kort som förevigar vår vistelse såhär i novembermörkret långt söderut.

Festtajm i Golega

2010-11-10

Under natten hade det hällregnat men när vi drog ifrån gardinerna på morgonen var det fint väder. Höger hand känns svullen idag så jag beslutade mig för att ge ridningen en ledig dag.

Efter frukosten åkte vi till stallet. Vår instruktör som skulle vara där tidigt hade inte kommit. Vi gick och kikade på hästarna och delade ut en morot till dem därefter tog vi våra kameror och gick på en botanisk fotorunda.

Sussi red två hästar idag och vi var färdiga vid 17.30. Vi åkte till Golega för att hälsa på våra vänner där. När vi kom fram till innergården visade det sig att det skulle bli en stor barbeque och folk samlades i garaget/stallet.  Det var fullt med hästar i alla spiltor och fler och fler människor kom in på gården. Vår vän Anita som inte äter kött ville iväg och äta någon annanstans så det blev en promenad till Café Central. Vi kom i rätt tid och fick ett bord direkt. Kö bildades vid dörren när vi hade satt oss.

På vägen tillbaka till träffade vi på grabbarna från Upplands Väsby. Vi förklarade vart vi var på väg och de följde med oss eftersom de var ute efter att köpa hästar så ville de träffa en stor hästhandlare. På vägen tillbaka träffade vi fler bekanta till häst. Grabbarna lämnade ganska snart festen efter att ha pratat med hästhandlaren.

Vi stannade kvar en liten stund till för att se ”lek med tjur”. Först släpper de lös en liten tjur på sju månader sen släpper de in en lite större variant och det är då jag lämnar gården för att ta skydd bakom gallret. Tyvärr är det hål mellan gallret och dörren så den lilla tjuren kommer in och lyckas stånga en av hästarna innan några män får fatt i honom.

Mitt i natten sadlar några av herrarna på sina hästar och rider iväg till arenan där de rider förmodligen rider några varv eller står utanför någon bar och tar sig några förfriskande glas. Vi drar oss tillbaka till Arruda.

Sista riddagen 2010-11-12

I Arruda dos Vinhos finns en väldigt liten men trevlig portvinsbutik. Vi gjorde ett stopp där för att fylla på portvinsförrådet hemma. Det blev några flaskor i olika prisklasser.

Vidare mot Lissabon sken solen. Lilla Lef stod och väntade i sin box. Tog ut honom och red i skritt och trav runt en stund. Han kändes fortfarande inte helt på topp. Eftersom jag ville avsluta min vistelse med att rida min underbara lilla häst så blev det bara denna lektion denna dag.

På eftermiddagen filmade jag min kompis som red den lilla bruna. Hon fick dubbelmästarhjälp genom att gårdens huvudtränare tillika ryttare på portugisiska ridskolan med levad som specialitet. Gårdens huvudtränare kommenterade på portugisiska som vår tränare översatte till engelska. Intressant att se, höra och filma. När lektionen var slut var huvudtränarens tur att sitta upp och testa. Han var riktigt nöjd och sa att den lilla bruna var riktigt mjuk och fin. Dessutom fick kompisen erbjudande att komma och jobba dvs rida på gården om hon så önskade. Toppbetyg som fick min kompis att stråla av glädje.  Jag gläds med henne eftersom hon under alla dessa år jag har känt henne fått mycket kritik och aldrig riktigt fått det att fungera hemma på de hästar vi rider på ridskolan. Vår tränare var också riktigt stolt.

Efter ridlektionen hade vi ett mycket långt samtal om ridning. Jag som tvivlar starkt på min egen ridning och är osäker på hur jag skall fortsätta blev riktigt rörd när han sa att jag är duktig, han kan sätta upp mig på vilken häst som helst och jag skulle klara av att rida den samt att jag har utvecklats på kort tid oerhört mycket. Han sa också att vi har alla våra svårigheter och påminde mig om den gången när vi såg en av Portugals toppryttare kliva av sin häst och lämna den mitt i arenan, kliva på sin motorcykel och gasa iväg för att inte komma tillbaka mer den dagen.  Det gäller att inte ge upp utan finna vägen igen och ta sig mot nya mål. Med tanken att det inte är dags att lägga ridstövlarna på hyllan åkte vi tillbaka till Arruda och åt en god middag och efterrätt på vår standardrestaurang.

Sen tillbaka till hotellet för att samla ihop sakerna. Packa är inte så svårt när man är på väg hem för det mesta skall ändå tvättas. Det gäller bara att få plats med allt i väskan och det får vänta tills imorgon bitti.

Snurrig dag

2010-11-09

Vaknade av att nödbelysningen började lysa och att det pep på bottenvåningen. Väckte Sussi och vi klädde på oss för att se vad som stod på. Hela samhället var kolsvart. Strömavbrottet gjorde att larmet gick. Jag tystade larmet och vi gick och la oss men kunde inte somna om.

Idag var det blandat väder, både sol och enstaka regnskurar. Lite omväxlande kan man säga.

Lef mår inte så bra så att jag fick rida Hugo. Han är en klippa på sidvärtsrörelser och är den häst jag behöver för att öva på dessa. Hugo är lite stel i början och det tar en stund att värma honom men när han fått upp ”ångan” går han helt underbar. Det gäller att hålla om honom hela tiden annars blir han en orm. Vi gjorde öppna, sluta och början på galoppiruetter. Efteråt fick jag dokumentera detta i min lilla svarta ridbok. Det är bra att ha klart för sig i vilken stigbygel man ”bör” ha vikten.

Veterinären skulle komma och vacinera hästarna och även titta på Lef. Han skulle komma på morgonen men kom kl halv åtta på kvällen (det är vad man kallar för ”portuguese time”  det vill säga man vet aldrig exakt tid). Vår tränare fick bekräftat att Lef har en infektion i ryggen som påverkar bakbenen. Det innebär ingen ridning på honom denna veckan. Supertrist!

Vi åt på vårt lilla ställe i Arruda. Servitören håller på att lära sig svenska så jag sa go kväll till honom och det ordet hade han inte lärt sig ännu (han kan tack så mycket och hej då). Himla trevlig grabb. Vi fick jättegod mat på små tallrikar som var precis lagom och avslutade med dessert.

Ont i foten

2010-11-08

Blåa himlen och solen har förvandlats till en grå dag med regn och blåst. Det blir nog att rida inomhus idag. Kommer till stallet vid 10.20 och möts av ett telefonsamtal. Vår tränare väntar på mannen som skall byta ut elmätaren och denna person kommer mellan 10-11. Detta innebär naturligtvis att det blir ridning någon gång på eftermiddagen. Istället för att stampa runt på gården så åker vi till shoppingcentret där vi fyller på pengar på mobilen, köper förkylningsmedicin och äter. Väl tillbaka i stallet är han ankommen.

Vi sadlar på Xagaia och Lef. Antonio värmer Lef åt mig men när jag sätter mig på honom är han inte ok. Det innebär hästbyte. Sussi rider vidare och jag filmar och fotar lite.

Hugo är så söt, han vill verkligen jobba så han gnäggar när jag kommer och hämtar honom. Ridpasset som känns lite märklig ifrån början med thai-chiridning (han är ju 22 år och stel i början) blir ett fantastiskt pass där jag får lära mig att rida med en hand samt lära mig förberedelsen till galopp-piruett.

När vår lektion är slut lämnar jag Hugo till barnen som är i ridhuset. Det blir jätteglada och alla vill rida på Hugo. Skolan har köpt 4 ridlektioner där barnen får prova på ridning. De både longeras och rids med ledare. På Hugo får de rida själva och han går runt men efter varje varv stannar han vid Antonio.

Vi lämnar stallet och åker till Arruda och äter middag med efterrätt. Denna dag blev inte som planerat. Vi har lärt oss efter alla år här att planera är ingen ide.

Söndagsstrul

2010-11-07

Regnmolnen drog in på morgonen, den blåa himlen och solen skymdes för det mesta och vindsnurrorna snurrade på ordentligt. Vi har en ledig dag framför oss. Akademin är ett av ställen som vi tänker besöka idag.

Väl framme visade det sig att Forumet pågick fortfarande. Den portugisiska ridskolan visar upp sig i arenan och vi står i restaurangen och tittar. Vår tränare är här och tittar också. Sist i programmet ger Edward Gal en kort lektion till en ung kille och sitter sedan upp själv på hästen. Han beskriver hur han tänker när han rider en häst. Tydligen är det första gången som han rider en lusitano. I princip går hans teknik ut på samma takt men olika tempo hela tiden.

Efter detta så frågar vår tränare om vi vill rida och det vill vi. Det blir en tur via hotellet till farmen. Jag sadlar på Lef och börjar skritta. Lef känns inte som Lef utan väldigt konstig. Efter ett litet travpass så visar det sig att han ”inte i form” så det blir att ställa in honom. Jag tar ett skrittpass med Hugo inomhus för nu börjar det bli mörkt utomhus. Jag flyttar honom lite i sidled och så börjar Antonio att instruerar om öppna och sluta. Han förklarar också de olika sidvärtsrörelserna. Hugo är en perfekt pålle att göra dessa övningar på i skritt.

Efter vårt ridpass åker vi tillbaka till Arruda och går och äter på ett nytt ställe. De har underbart goda små förrätter. Vi äter en fiskrätt och en kötträtt. Deras specialitet är en typ av sangria men jag känner efter första klunken att detta inte är drickat för mig så jag håller mig till vatten. Mätta och belåtna tar vi oss till hotellet.