Hingstar, hingstar, hingstar

Det blev en riddag alla kategorier. Först började jag med Scar-bump. En väldigt stor Cross Lusitano. Kändes väldigt solid och jag provade direkt allt jag kunde. Det största problemet jag fick var galoppfattningen. Svårt att sitta på men väldigt trevlig individ. Påminde mycket om Hugo på alla sätt. Så fort vi klätt av honom gick han längre in i boxen och rullade sig direkt. Såg jättenöjd ut.

Vidare till nästa häst som vi ganska snart satte in i stallet igen. Det var helt enkelt inte ens idé att spendera tid.

Lunchade och efteråt iväg till en uppfödare som hade flera hästar att prova. 

Första hingsten urtrevlig. Supertrevliga steg. Fina bakben och som en soffa att sitta på. Jag fick bara jobba så svetten lackade. Mycket ridning krävdes för att få upp energi på hästen  i ridhuset. Hade svårt att fatta galopp. A tog långpisken för att hjälpa till vilket resulterade i ett skutt men jag satt kvar. Det blev lite piff på slutet.

Nästa häst lite yngre som en orm. Inga galoppfattningar fungerade här heller. Denna var mer alert. Kände hela tiden att jag hästen var böjd till höger eller vänster. Jobbade med att räta ut och att han skulle sänka huvudet. Något mellan denna och föregående kanske vore tänkbart. Hade han en sådan? 

Jo då, fast den palominon var på ett annat ställe. Det blir att åka en bit men inte idag.

Nöjd med provridningen avslutades den med några glas vin i goda vänners sällskap inkl veterinären Bruno, som hade filat till några tänder, och roliga berättelser.

Vad jag gör imorgon? Övar galoppfattningar.....

Scarbump

Utmaningar och insikter

Blå himmel och 20 grader är en helt perfekt start på dagen. Frukost med god portugisisk kaka gör en lycklig hela dagen. Första etappen gick till portugisiska ridskolan. Såg morgonträningen. Inspirerad till tusen åkte vi till nästa stall.

Innan vi kom till stallet blev det lunchstopp. Det blev grönsakssoppa och quiche. Mums. Såg oxå goda kakor.

Mätta och belåtna fortsatte vi till stallet. Fick syn på X i stohagen. Kände inte igen henne. Nästan helt vit. Hon kom när husse visslade. Väl inne i stallet kollade vi på hästarna.

Provade en liten sto som jag kallar Överdriven. Mycket trevlig och väldigt tjejig. Bra steg och lugn, speciellt när trädgårdsmästaren startade häckklipparen. Rörde inte en min. Utmaningen var att hålla henne i samma rytm.

Efter henne blev det en herre som jag kallar för Poppe de Lux. Han var mest intresserad av tjejerna som gick i hagen bara 25 m från arenan. Svårt med fokus och piloten fick kämpa på. Kände inte riktigt mig såpass modig så jag vågade prova. Kanske imorgon. Han verkade coola ner sig ju fler hästar det kom in på arenan. Jag kom till insikt under tiden som jag såg hästen i arenan att det är inte denna typ av utmaning jag önskar.

Efter mörkrets inbrott åkte vi till hotellet, jag klädde om jag och C gick ut för att äta. Fisk som huvudrätt och en riktigt mumsig kaka fick avsluta dagens äventyr. 

Nya utmaningar och insikter blir det säkert imorgon också.

På plats

Hade en fantastisk inflygning över Lissabon. Såg många sevärdheter. 

Jag konstaterade att de byggt ut flygplatsen och att vi bussades in längst bort. Det blev en lång promenad till bagagehämtningen. Efter en lång väntan fick vi väskorna.

A väntade tålmodigt utanför. Körde oss till hotellet. 

Efter incheckning och koll av rum upptäckte jag att jag glömde mina ridstövlar i receptionen. Gick ner, tog ett glas vin och sedan blev det att gå till sängs.

Utsikt från hotellfönstret, se nedan.

Äventyret har börjat.

Söderut - igen

Efter ett par års uppehåll i resandet till Lissabon är det dags att packa väskan och dra söderut. Det skall bli så roligt att se lilla hästen igen.

Letade länge efter passet som jag hittade till slut. Det gäller att alltid lägga tillbaka saker på sin plats. Nu har jag pengar, pass och piljett.

Dags att stänga väskan och jag hoppas att ni hänger med på mitt äventyr i Portugal.

Kram

Norrut

Klockan ringer kl 05.30 och det var bara att gå upp. Det är lätt att packa när man är på väg hem eftersom det är mest smutsiga kläder som skall ner i väskan igen. Det blev lite köpta saker att packa. Maken tog alla flaskor utom en som jag vepade in i en av chapsen som jag inhandlat.Fick även plats med tränset. Den vita prinsen kommer att vara så ståtlig i den.

Vi checkade ut och sedan bar det av mot flygplatsen. Att lämna igen bilen tog 15 minuter och sedan passerade vi säkerhetskontrollen. En runda förbi tax-freebutiken innebar lite mer shopping och då framför allt någon liten kaka till min ridkompis som denna gång stannade hemma och tog hand om min häst.

Vi lämnade ett gråmulet och småduggande Lissabon. Vädret i Sverige är troligtvis inte bättre, förmodligen kallare.

Under vägen satt jag och tittade på bilderna och reflekterade på att jag haft riktiga bra 5 dagars ridning. Jag har mycket att öva på till nästa gång det är dags igen att ge sig söderut.

Undrar om jag kommer att se min allra största kärlek på fyra ben, Lef, igen eller om han kommer att vara på de evigt gröna ängarna. Vem vet....

Lef, min allra största kärlek på fyra ben

Dressyrträningsfinal

Till skillnad från tidigare dressyrträningsresor så börjar vi lektionerna tidigt på morgonen. Detta för att trafiken i Lissabon är kaos, utnyttja den svala morgontimmen men även för att kunna spendera lite tid på eftermiddagen/kvällen.

Vi åkte kl. halv nio och stannade till på ett cafe för att fylla på koffeinbehovet. Det var full aktivitet i stallet när vi kom fram. Jag skulle rida lilla Kinapuffen medans min kompis skulle rida på samma häst hon hade dagen före på morgonen, dvs dressyrkungen. När vi kände igenom Kinapuff visade det sig att han hade fått ont i rytten och hade två bulor. Konstaterade snabbt att det måste varit sadeln och troligtvis den sadeln som jag red i på eftermiddagen. Vi letade reda på en ny sadel som han kunde ha.

Tränaren satt upp och sa att han kändes ganska stadigt. När jag satt upp var det inte lika stadigt utan han gick och slog med huvudet. När jag travade kände jag att sadeln var fruktansvärd att sitta i. Min svankrygg började att göra ont. Jag red upp till stallet och bad att få byta sadel. Fick låna då ridlärarens fina dressyrsadel. När jag satt upp igen så var sadeln helt perfekt och underbar att sitta i. Dessutom tyckte Kinapuff att sadeln låg helt perfekt på hans rygg för han slutade att slå med huvudet och dessutom gick han stadigare än någon av de andra letktionerna. Genast blev det ridning och vi hade ett riktigt bra pass.

När vi kom in till duschen var det vattenpumpbyte. Det innebar att det fanns överhuvudtaget inget vatten i byggnaden utan vi fick gå ut på baksidan och duscha från en slang i trädgården.

Efter att vi duschat hästarna och samtidigt som vattenpumpen blev bytt så fick vi en rundvisning av ägaren till stället. Han visade oss några föl i olika åldrar och även stona.

Därefter var det dags för lunch. Vi gick till restaurangen i den lilla byn och åt en fantastiskt god soppa och sedan grillade kött från den svarta grisen. Helt ljuvligt. Jag avslutade med chokladmousse.

Tillbaka i stallet så bad jag få se den andra hästen som skulle få följa med Kinapuffen. En av de brasilianska stallpojkarna tog fram honom med bara träns och ledde in honom i ridhuset. Utan någon större ansträngning så hoppade han upp på dess rygg och började rida runt. Detta var tredje gången den lilla hästen hade någon på ryggen. Den brasilianska stallpojkens specialitet var ”natural riding” och var tydligen riktigt duktig på detta.

Vi tog ner lilla hästen till utearenan där han sadlades och sedan hoppade den brasilianska stallpojken upp igen. Efter ridit i skritt trav och galopp togs alla kläder av. Lilla hästen rullade sig på en gång och sedan blev det fart på honom. Han försökte flera gånger gå ut genom den höga gröna häcken. Det var visserligen även ett staket invuxet men det såg inte han. Det tog ett litet tag innan vi omringade honom och han kunde fångas av den brasilianska stallpojken.

Kinapuffens boxgranne och stallpojken

När jag skulle ta ut Kinapuffen ville han inte följa med. Han tyckte att han hade arbetat tillräckligt mycket. Det blev vita prinsens bror istället som fick jobba. Vår tränare red till honom och när jag satt upp var det bara att fortsätta att rida. Det gick riktigt bra. Men Pedros perfekta sadel, en stabilare häst än den jag satt upp på första dagen klarade vi av att öka minska volterna utan att ta i tyglarna. Hästen var väldigt harmonisk när jag satt av. Stallkillarna fick ta hand om hästarna och vi begav oss till det andra stället.

Tränaren och vita prinsens bror

Där väntade småtjejerna redan uppsuttna på hästarna på den nyanlända tränaren. Jag passade på att hälsa och prata med de andra bekanta som jag träffat dagen innan. Vi såg några ekipage som red. Efter en välbehövlig dusch till lektionshästarna blev det full fart tillbaka till hotellet.

Vi bestämde igår att vi skulle gå tillbaka till samma restaurang som vi var på igår för att äta fisk. Det var gott, billigt och superbra service. Det blev taxi ner till stan till vår restaurang. Billigare än att åka tunnelbana skulle det visa sig.

Alla tog fisk utom jag och vi hade en lika fantastisk middag och service som kvällen innan. Det blev även taxi hem och portvin som fick avsluta kvällen. Packningen fick vara till nästa morgon.

Måndag morgon

Mina arbetskamrater går till jobbet och jag går och kör ett par ridpass. Några (våra män)  åker till havet.

Vi bestämde att vi skulle träffa vår tränare kl. 8. Vi åkte direkt till vårt nya ställe via ett bageri, där vi fyllde på kalorierna och drack kaffe. Det var svårt att välja från alla sorterna.

Chokladkakor

Bakelser

Crossainter XXL!!!

maränger fyllda med jordgubbar

 Solen sken från en klarblå himmel och det kändes som det skulle bli en riktigt varm dag.

Framme vid stallet jobbade stallpojkarna med utmockning men annars var alla andra som jobbade i stallet lediga. Jag fick Kinapuffen och min kompis fick byta häst. Den nya hästen visade sig var en av Portugals bästa dressyrhäst en gång i tiden som vann allt och gick GP. Idag är han 20 år och åldern tar ut sin rätt. Den hade en fantastisk utstrålning. Min vän övade galoppombyten. På slutet av lektionen visade vår tränare att när man mjukat upp honom går det riktigt bra att göra galoppiruetter, galoppombyten i serier, passage och piaff. Fantastiska steg.

Anna och Janero

Jag försökte fortsätta på min ridning som jag började med igår. Det gick sådär och jag kände att jag nästan skrittade hela lektionen för att få koll på vikten och tygeltagen. Så fort jag började trava började Kinapuff slänga med huvudet ganska mycket och det stabiliserade jag med att lägga till skänkeln. Försökte hålla galoppen på ett par diagonalen för att förbereda galoppombyte men jag orkade inte riktigt hålla i så vi tappade galoppen så snart vi närmade oss bytet. Dels var sadeln jag satt i lappad och lagad och väldigt obekväm i form av att det kändes som om den tippade mig framåt.

Efter en liten lunch på kafeet i närheten så fortsatte lektionen för min del på samma häst. Min kompis fick byta häst till min häst bror, dvs Förort.

Jag bytte sadel på min häst men det hjälpte inte så mycket. Han slängde ganska mycket på huvudet och var ganska svår att fånga upp. För min del kändes sadeln bättre. Han och jag hade iallafall börjat komma överens väldigt bra så det blev längre travrundor än lektionen på morgonen.

Efter lektionen gav vi oss iväg till det andra ridstället. Där träffade jag alla tidigare bekanta. Vi fick skjuts hem därifrån. Efter en kort dusch och omklädning åkte vi ner på stan och åt på en riktigt bra restaurang. Avslutade med dessert, Molotof. Riktigt gott.

Molotof

Jag skall försöka ge mig på den rätten när jag kommer hem. Det är någon typ av suffle som inte sjunker ihop. När notan kom in var vi förvånade att det var så billigt. Mätta och belåtna promenerade vi till T-banan. På vissa gator hade de börjat punta med belysning och olika färger av girlanger för Sankt Antoniofesten som skall vara runt den 12 juni. När vi kom fram till hotellet rundade vi av kvällen med varsin GT. Vi konstaterade att några av oss har blivit brända i solen ofrivilligt.