Möte med vita prinsens släktingar

Vaknade av att något lyste mig i ansiktet. Uppenbarligen stängde  jag inte av datorn igår innan jag somnade. Tittade på mobilen och såg att klockan var 06.15. Perfekt tänkte jag och smög upp. När jag är på väg till garderoben slänger jag ett öga på min armbandsklocka som visar 05.40. Kollar på TV-klockan i rummet och konstaterar att jag har klivit upp en timme för tidigt. Glömt ställa om tiden på mobilen.  Fick en hel timme till godo tills jag och min väninna skall träffas.

Frukostbuffén består bland annat av youghurt, skinka, ost, juice, frallor, vitt bröd, crossanter och kakor, frukt och små underbara pajer.

Små portugisiska kakor

Vår instruktör kommer 15 min senare än överenskommen tid och plockar upp oss. Vi åker till det nya stället som ligger cirka 1 mil från hotellet. Kompisen får en liten söt häst som har fullblod i sig och jag får en häst som är underbar att handskas med i boxen. Han heter Förort på portugisiska. Han kommer från samma stuteri som den lilla vita prinsen som jag har hemma.

Suborbió (Förort)

Átila

Instruktören börjar med att jobba Förort från marken för att senare rida till honom innan jag skall ta över. När jag sitter upp så märker jag att hästen är fruktansvärt känslig för ben så det blir att i princip vara helt avslappnad i sadeln. Efter några varv till höger och vänster i skritt och trav är det dags att  bege sig ut till arenan via den underbara gröna parken. På utearenan efter ett par varv märker jag att jag rider ”en orm”. Antonio instruerar hur jag skall göra för att hästen skall gå på rakt och belasta rätt bog. Märker att jag har ridit väldigt stadiga hästar för jag känner mig som en nybörjare och tänker mycket på i vilken stigbygel jag har vikten. Efter 1 ½ timme när det är dags att ta sig tillbaka till stallet tar jag mig an grinden somvi går ut igenom att öppna och stänga den utan att kliva ner. Hästen är inte van och det märks. Jag lyckas öppna grinden men kommer inte igenom. Det finns några dagar kvar att öva sig på det.

Vi tar en tur på hemvägen och hälsar på min största kärlek på fyra ben. Han kommer in med ett litet barn på ryggen. Han kommer fram till mig och lägger hela sitt huvud mot mitt bröst. Underbara lilla hästen. Vi pussas och kramas och tårarna rinner ner för min kind när jag äntligen får ha honom nära mig igen. Han är inte längre den starka och välmusklade hästen jag har ridit utan en smalare variant som har tappat den sista gnistan. Han behöver numera bara gå barnlektioner och är i sin utehage.

Lef

Vi hälsar också på gamla farbrorn och även stoet som har blivit en riktigt trevlig häst. På väg tillbaka till stallet så kommer ägaren av stället, tillika chef för Portugisiska ridskolan, och han visar mig sina hästar i inomhusarenan. Han säger att jag får jättegärna provrida. Den ena är flashigare än den andra men jag inser att dessa är inte den typ av häst som jag kommer att klara av. Vi tar en tur runt gården och beger oss tillbaka till hotellet där vi möts av våra män i lobbyn.

Efter ombyte ger vi oss ner till stan. Portvinsinstitutet är öppet och vi kliver in. Tyvärr är det fullt men vi bestämmer oss för att vänta. Efter 5 min kommer kyparen fram och säger att om vi stannar en timme kan vi få en plats. Vi beställer in skinka, korv, ostar och bröd och var sitt portvin. Mums!! På vägen ut blir det ett par kassar med portvin och portvinsglas.

Vi beger oss till en skaldjursrestaurang som bjuder på underbara rätter.

räkor i vitvin

Räkor med en röra av lök, potatis &ägg

Efter denna fantastiska dag tar vi tuben tillbaka till hotellet och avslutar med en GT innan det är dags att krama kudden och möta nästa dag.

På väg hem. Finns det ingen p-plats på gatan går det bra att stå på trottoaren.