Foten och jag

Tar bort stygn efter 14 dgr

Den 6 oktober blev det tid för att operera min hallux valgus. Knölen hade växt till en stor bula, blev infekterad och jag kunde bara gå i mina absolut mjukaste skor. Med stor skräck åkte jag in till stan denna dag. Det blev nedsövning kl 09.00 och vid uppvaknandet runt 11.30 var jag inte kaxig alls. Ville bara sova vidare och inte alls gå upp. Klädde på mig och stöttades ut till dagrummet. Där satt jag mest och sov. Läkaren kom med kuvert och förklarade vad som händer framöver, tur att jag fick med mig kuvertet så jag kunde läsa senare. Mådde fruktansvärt illa och när jag väl hade fått upp smörgåsen som jag hade ätit kände jag mig tillräckligt pigg för att ringa till maken och be honom hämta mig.

Väl hemma började foten göra ont. Det fanns inget annat att göra än att gå och lägga sig, ta de tabletter som jag hämtat ut på apoteket. Jag sov i princip i 4 dagar i sträck. Den 5e dagen hade smärtan avtagit och den 6e dagen kände jag att jag t.o.m. kunde komma upp ur sängen och sitta i soffan.

Dag 7 gick jag till jobbet. Inhoppandes på kryckorna fixade jag till mitt bord med kuddar och puffar. 

Det går ju bra att jobba om man åker hiss till garaget, sätter sig i bilen, åker till garaget på jobbet, åker hiss upp till våningen och skuttar in. Linkade runt utan kryckor så fort jag kände att det fungerade.

Dag 14 var det dags att ta bort stygnen.  Jag hade inte sett min fot utan bandage så det var en spännande upplevelse. Jag var inte kaxig hos distriktsköterskan heller. Fick komma tillbaka efter en vecka så hon kunde lägga om såret igen.

Den 9 november var jag hos läkaren igen. Allt såg jättebra ut men svullnaden skulle ta ytterligare 6 veckor innan den försvann.

Den 16 november kunde jag stoppa fötterna i ridskorna och börja smått att ta hand om hästen själv.

Skönt att jag inte behöver operera den andra foten på många år framåt.

Kudden och puffen är kvar under skrivbordet. dessutom har jag lånat en balansbräda att stå på. Det gäller dock att börja försiktigt.