Nytillskott

 Antonia har fött en liten dotter. Allt gick bra och lilla barnet är 49 cm lång och väger 3200 gram. Jag önskar allt det bästa till den lilla familjen. 

Återställa, omfokusera och centrera om tillvaron

 

KENTAUR kalender 2021 beställde jag och gav till mina fyra av mina fantastiska vänner som tog hand om hästen under oktober - mitten november förra året som tack för hjälpen. Jag beställde även vykorten. De har ett budskap och jag gillar verkligen just denna.

Jag har varit väldigt lycklig under alla år som jag har haft egen häst. Visst var det tufft i början men jag har lärt mig så mycket under dessa 10 år som vi har haft varandra. Förra året hade inte varit så ljus och innehållsrik om jag inte haft just hästen.

Nu fokuserar jag om och 2021 kommer att främst handla om bättre hälsa, bättre kondition och naturligtvis den fortsatta vägen framåt när det gäller ridning och hästkunskap.

Planerna är klara och det är bara sätta igång.

Nyårsafton och nyårsdagen

 

Till skillnad från tidigare nyårsafton som jag har varit med om blev denna lite annorlunda. Jag och Sven firade den i stallet.

Vi hade kvällsfodring så kl. 20 ankom vi till stallet och sedan var vi där ett par timmar.

Det var en och annan som drog igång fyrverkerier redan kl. 21 men det var ändå ganska lungt just i detta område. Det kan vara så att grannarna är omtänksamma eftersom de vet att det är ett flertal stallar i området.

När vi kom hem tog vi lite snittar och bubbel. Kl. 24 så var det som om kriget hade brutit ut. Tur att lilla hunden är skottränad för hon bara sov vidare i soffan. 

Egentligen kan jag inte förstå varför man köper för dyra pengar fyrverkerier som man sedan skjuter upp i rök. Många djur och troligtvis också människor far illa av ljudet men även ljuset. Kanske blir det en ändring någon gång i framtiden, ju fortare desto bättre. Jag skulle i vart fall inte sakna det.

Nyårsdagens morgon startade i stallet eftersom jag hade utsläpp av alla hästar. Cilla var snäll och hjälpte mig ut med 2-åringen. När CW kom släppte ut en av hästarna som var kvar inne. Det tar sin lilla tid att sätta på alla täcken och sedan leda ut dom en och en. 

 Lunchfodringen skulle en annan ha i stallet men denna person glömde bort det. När denna person inte dök upp kl. 12 gav jag alla hästarna lunch.

Efteråt blev jag kvar i stallet till sen eftermiddag. Det finns alltid något att fixa, städa och göra iordning. Mycket frisk luft och en hel del steg. Väl hemma tittade vi på nyårskonserten och åt middag.

Tulpanlökar och vitlök - Julaftonens höjdpunkt

 Julafton - en ledig dag 

Eftersom C19 viruset ökat i samhället så är rekommendationen att stanna hemma. Vad gör man då på julafton när man inte får vara tillsammans med barn och barnbarn - jo, gör det man inte brukar, planterar på kolonilotten. 

Vi har haft en väldigt mild vinter såhär långt, inga minusgrader alls. Jag och maken tog därför med oss tulpanlökarna och vitlökarna och satte ner dom i jorden.

Våren får utvisa om de tar sig eller ej. Jag såg att man egentligen inte ska stoppa ner vitlök man köpt i affären men jag hoppas på det bästa förståss.

Sådde också 2 rader spenatfrön från 2019. Tar det sig så gör det.

Sen snyggade vi till på lotten och vandrade hemmåt.

Foten och jag

Tar bort stygn efter 14 dgr

Den 6 oktober blev det tid för att operera min hallux valgus. Knölen hade växt till en stor bula, blev infekterad och jag kunde bara gå i mina absolut mjukaste skor. Med stor skräck åkte jag in till stan denna dag. Det blev nedsövning kl 09.00 och vid uppvaknandet runt 11.30 var jag inte kaxig alls. Ville bara sova vidare och inte alls gå upp. Klädde på mig och stöttades ut till dagrummet. Där satt jag mest och sov. Läkaren kom med kuvert och förklarade vad som händer framöver, tur att jag fick med mig kuvertet så jag kunde läsa senare. Mådde fruktansvärt illa och när jag väl hade fått upp smörgåsen som jag hade ätit kände jag mig tillräckligt pigg för att ringa till maken och be honom hämta mig.

Väl hemma började foten göra ont. Det fanns inget annat att göra än att gå och lägga sig, ta de tabletter som jag hämtat ut på apoteket. Jag sov i princip i 4 dagar i sträck. Den 5e dagen hade smärtan avtagit och den 6e dagen kände jag att jag t.o.m. kunde komma upp ur sängen och sitta i soffan.

Dag 7 gick jag till jobbet. Inhoppandes på kryckorna fixade jag till mitt bord med kuddar och puffar. 

Det går ju bra att jobba om man åker hiss till garaget, sätter sig i bilen, åker till garaget på jobbet, åker hiss upp till våningen och skuttar in. Linkade runt utan kryckor så fort jag kände att det fungerade.

Dag 14 var det dags att ta bort stygnen.  Jag hade inte sett min fot utan bandage så det var en spännande upplevelse. Jag var inte kaxig hos distriktsköterskan heller. Fick komma tillbaka efter en vecka så hon kunde lägga om såret igen.

Den 9 november var jag hos läkaren igen. Allt såg jättebra ut men svullnaden skulle ta ytterligare 6 veckor innan den försvann.

Den 16 november kunde jag stoppa fötterna i ridskorna och börja smått att ta hand om hästen själv.

Skönt att jag inte behöver operera den andra foten på många år framåt.

Kudden och puffen är kvar under skrivbordet. dessutom har jag lånat en balansbräda att stå på. Det gäller dock att börja försiktigt.

Firar idag för vem vet när det blir nästa gång

 Den 11 mars 2020 blev det besöksförbud på omsorgsboendet där mamma bor. Trots detta så fick boendet in viruset och många av de boende blev sjuka, så även mamma. Hon insjuknade i mitten av mars och jag trodde aldrig att hon skulle klara sig. Jag skickade in en iPad med bara en app - Skype - så att vi skulle kunna kommunicera med henne. Josef hjälpte oss att få kontakt. Mamma förstod inte alls varför hon inte fick gå upp från sängen och ännu mindre varför hon inte fick gå ut i dagrummet. Hon hade feber i cirka 7 dagar och sedan blev hon bättre. Så snart hon var feberfri och ett par dagar därefter fick hon komma ut i dagrummet. Hon gillar inte att vara själv.

Under maj månad ordnade boendet så att vi anhöriga fick sitta på en inglasad balkong och träffas. Jag tog med mouserande vin och vi skålade för vår hälsa. Hela sommaren kunde jag hälsa på henne. När hösten kom fick vi komma in på boendet men det var väldigt noga med hygien och munskydd.

Under mitten av oktober månad så gick smittan upp igen i samhället och boendet stängdes för besök. Jag ringde till avdelningen och frågade om jag kunde få träffa mamma på den inglasade balkongen. Den dagen jag skulle få träffa mamma ringde föreståndaren och sa att de hade fått in viruset igen på våning 4 och vill ha så lite rörelse som möjligt på våningen.

Sedan dess har vi pratats vid på telefon strax innan jul. Jag hoppas verkligen att alla blir vaccinerade så att jag och mamma kan träffas igen. Bilden är tagen sista gången vi sågs på riktigt. Varken mamma eller jag har varit hos frissan på nästan 8 månader. Tur är att man kan klippa luggen på sig själv.

Vi får se när vi får ses igen.

Egenplockad nypon

 

Min man kom ihåg att när han var ung så plockade hans mamma nypon och torkade för att sedan göra nyponsoppa av pulvret.

Rensningen av nyponen går ganska långsamt för man måste ta ur kärnorna innan man torkar dom. Det blev en trevlig pratstund medans vi stod båda två och rensade nyponen.

Jag tog fram min torkmaskin som gått hela hösten sedan augusti med äpplen och vi torkade alla nyponen. Sen la vi nyponen i en glasburk för att senare under vintern testa att göra nyponsoppa. 

Om det blir ett lyckat projekt får vi göra om det 2021.