Bättre

2010-11-11

Blå himmel och sol är alltid trevligt att se när man drar ifrån gardinerna. Vinden har mojnat och det ser ut att bli en toppendag.

Jag tar på mig ridkläderna för Antonio behövde eventuellt hjälp så han tycker att jag skall komma ridklädd.

Vi kommer precis lagom fram till farmen för att se den blinda killen rida i trav och galopp. Det är helt fantastiskt att se honom ta sig fram med hjälp av Antonios instruktioner. Mamman och pappan står vid utgångarna för att hindar att Hugo helt plötsligt får för sig att lämna arenan.

Efter detta rider Sussi på Zagaia och samtidigt får jag ta ut Lef på en promenad med lång och låg hållning så han får stretcha ryggen. När Sussi avslutar lektionen travar Lef och jag några varv i den långa låga positionen så är vi också klara.  Efter lunchen så pratar vi i lilla arenan om de stora mästarna som fanns i Frankrike från 1600 och fram till 1950. Det är inga namn som jag känner igen men vår instruktör förklarar vilken mästare som tog ridningen till nya nivåer på den tiden. Tavlan är fotograferad och vi hoppas att vår goda vän Anna lägger en hand på den när vi kommer hem så vi får en komplett bild.

Efter ridlektionen åker vi till Arruda och Sussi äter middag på vår restaurang. Jag tar en flaska vatten eftersom jag fortfarande är proppmätt efter lunchen. Kamerabatterierna är på laddning och väntar på nästa dag som är vår sista riddag. Kanske blir det några härliga kort som förevigar vår vistelse såhär i novembermörkret långt söderut.

Festtajm i Golega

2010-11-10

Under natten hade det hällregnat men när vi drog ifrån gardinerna på morgonen var det fint väder. Höger hand känns svullen idag så jag beslutade mig för att ge ridningen en ledig dag.

Efter frukosten åkte vi till stallet. Vår instruktör som skulle vara där tidigt hade inte kommit. Vi gick och kikade på hästarna och delade ut en morot till dem därefter tog vi våra kameror och gick på en botanisk fotorunda.

Sussi red två hästar idag och vi var färdiga vid 17.30. Vi åkte till Golega för att hälsa på våra vänner där. När vi kom fram till innergården visade det sig att det skulle bli en stor barbeque och folk samlades i garaget/stallet.  Det var fullt med hästar i alla spiltor och fler och fler människor kom in på gården. Vår vän Anita som inte äter kött ville iväg och äta någon annanstans så det blev en promenad till Café Central. Vi kom i rätt tid och fick ett bord direkt. Kö bildades vid dörren när vi hade satt oss.

På vägen tillbaka till träffade vi på grabbarna från Upplands Väsby. Vi förklarade vart vi var på väg och de följde med oss eftersom de var ute efter att köpa hästar så ville de träffa en stor hästhandlare. På vägen tillbaka träffade vi fler bekanta till häst. Grabbarna lämnade ganska snart festen efter att ha pratat med hästhandlaren.

Vi stannade kvar en liten stund till för att se ”lek med tjur”. Först släpper de lös en liten tjur på sju månader sen släpper de in en lite större variant och det är då jag lämnar gården för att ta skydd bakom gallret. Tyvärr är det hål mellan gallret och dörren så den lilla tjuren kommer in och lyckas stånga en av hästarna innan några män får fatt i honom.

Mitt i natten sadlar några av herrarna på sina hästar och rider iväg till arenan där de rider förmodligen rider några varv eller står utanför någon bar och tar sig några förfriskande glas. Vi drar oss tillbaka till Arruda.

Sista riddagen 2010-11-12

I Arruda dos Vinhos finns en väldigt liten men trevlig portvinsbutik. Vi gjorde ett stopp där för att fylla på portvinsförrådet hemma. Det blev några flaskor i olika prisklasser.

Vidare mot Lissabon sken solen. Lilla Lef stod och väntade i sin box. Tog ut honom och red i skritt och trav runt en stund. Han kändes fortfarande inte helt på topp. Eftersom jag ville avsluta min vistelse med att rida min underbara lilla häst så blev det bara denna lektion denna dag.

På eftermiddagen filmade jag min kompis som red den lilla bruna. Hon fick dubbelmästarhjälp genom att gårdens huvudtränare tillika ryttare på portugisiska ridskolan med levad som specialitet. Gårdens huvudtränare kommenterade på portugisiska som vår tränare översatte till engelska. Intressant att se, höra och filma. När lektionen var slut var huvudtränarens tur att sitta upp och testa. Han var riktigt nöjd och sa att den lilla bruna var riktigt mjuk och fin. Dessutom fick kompisen erbjudande att komma och jobba dvs rida på gården om hon så önskade. Toppbetyg som fick min kompis att stråla av glädje.  Jag gläds med henne eftersom hon under alla dessa år jag har känt henne fått mycket kritik och aldrig riktigt fått det att fungera hemma på de hästar vi rider på ridskolan. Vår tränare var också riktigt stolt.

Efter ridlektionen hade vi ett mycket långt samtal om ridning. Jag som tvivlar starkt på min egen ridning och är osäker på hur jag skall fortsätta blev riktigt rörd när han sa att jag är duktig, han kan sätta upp mig på vilken häst som helst och jag skulle klara av att rida den samt att jag har utvecklats på kort tid oerhört mycket. Han sa också att vi har alla våra svårigheter och påminde mig om den gången när vi såg en av Portugals toppryttare kliva av sin häst och lämna den mitt i arenan, kliva på sin motorcykel och gasa iväg för att inte komma tillbaka mer den dagen.  Det gäller att inte ge upp utan finna vägen igen och ta sig mot nya mål. Med tanken att det inte är dags att lägga ridstövlarna på hyllan åkte vi tillbaka till Arruda och åt en god middag och efterrätt på vår standardrestaurang.

Sen tillbaka till hotellet för att samla ihop sakerna. Packa är inte så svårt när man är på väg hem för det mesta skall ändå tvättas. Det gäller bara att få plats med allt i väskan och det får vänta tills imorgon bitti.

Snurrig dag

2010-11-09

Vaknade av att nödbelysningen började lysa och att det pep på bottenvåningen. Väckte Sussi och vi klädde på oss för att se vad som stod på. Hela samhället var kolsvart. Strömavbrottet gjorde att larmet gick. Jag tystade larmet och vi gick och la oss men kunde inte somna om.

Idag var det blandat väder, både sol och enstaka regnskurar. Lite omväxlande kan man säga.

Lef mår inte så bra så att jag fick rida Hugo. Han är en klippa på sidvärtsrörelser och är den häst jag behöver för att öva på dessa. Hugo är lite stel i början och det tar en stund att värma honom men när han fått upp ”ångan” går han helt underbar. Det gäller att hålla om honom hela tiden annars blir han en orm. Vi gjorde öppna, sluta och början på galoppiruetter. Efteråt fick jag dokumentera detta i min lilla svarta ridbok. Det är bra att ha klart för sig i vilken stigbygel man ”bör” ha vikten.

Veterinären skulle komma och vacinera hästarna och även titta på Lef. Han skulle komma på morgonen men kom kl halv åtta på kvällen (det är vad man kallar för ”portuguese time”  det vill säga man vet aldrig exakt tid). Vår tränare fick bekräftat att Lef har en infektion i ryggen som påverkar bakbenen. Det innebär ingen ridning på honom denna veckan. Supertrist!

Vi åt på vårt lilla ställe i Arruda. Servitören håller på att lära sig svenska så jag sa go kväll till honom och det ordet hade han inte lärt sig ännu (han kan tack så mycket och hej då). Himla trevlig grabb. Vi fick jättegod mat på små tallrikar som var precis lagom och avslutade med dessert.

Ont i foten

2010-11-08

Blåa himlen och solen har förvandlats till en grå dag med regn och blåst. Det blir nog att rida inomhus idag. Kommer till stallet vid 10.20 och möts av ett telefonsamtal. Vår tränare väntar på mannen som skall byta ut elmätaren och denna person kommer mellan 10-11. Detta innebär naturligtvis att det blir ridning någon gång på eftermiddagen. Istället för att stampa runt på gården så åker vi till shoppingcentret där vi fyller på pengar på mobilen, köper förkylningsmedicin och äter. Väl tillbaka i stallet är han ankommen.

Vi sadlar på Xagaia och Lef. Antonio värmer Lef åt mig men när jag sätter mig på honom är han inte ok. Det innebär hästbyte. Sussi rider vidare och jag filmar och fotar lite.

Hugo är så söt, han vill verkligen jobba så han gnäggar när jag kommer och hämtar honom. Ridpasset som känns lite märklig ifrån början med thai-chiridning (han är ju 22 år och stel i början) blir ett fantastiskt pass där jag får lära mig att rida med en hand samt lära mig förberedelsen till galopp-piruett.

När vår lektion är slut lämnar jag Hugo till barnen som är i ridhuset. Det blir jätteglada och alla vill rida på Hugo. Skolan har köpt 4 ridlektioner där barnen får prova på ridning. De både longeras och rids med ledare. På Hugo får de rida själva och han går runt men efter varje varv stannar han vid Antonio.

Vi lämnar stallet och åker till Arruda och äter middag med efterrätt. Denna dag blev inte som planerat. Vi har lärt oss efter alla år här att planera är ingen ide.

Söndagsstrul

2010-11-07

Regnmolnen drog in på morgonen, den blåa himlen och solen skymdes för det mesta och vindsnurrorna snurrade på ordentligt. Vi har en ledig dag framför oss. Akademin är ett av ställen som vi tänker besöka idag.

Väl framme visade det sig att Forumet pågick fortfarande. Den portugisiska ridskolan visar upp sig i arenan och vi står i restaurangen och tittar. Vår tränare är här och tittar också. Sist i programmet ger Edward Gal en kort lektion till en ung kille och sitter sedan upp själv på hästen. Han beskriver hur han tänker när han rider en häst. Tydligen är det första gången som han rider en lusitano. I princip går hans teknik ut på samma takt men olika tempo hela tiden.

Efter detta så frågar vår tränare om vi vill rida och det vill vi. Det blir en tur via hotellet till farmen. Jag sadlar på Lef och börjar skritta. Lef känns inte som Lef utan väldigt konstig. Efter ett litet travpass så visar det sig att han ”inte i form” så det blir att ställa in honom. Jag tar ett skrittpass med Hugo inomhus för nu börjar det bli mörkt utomhus. Jag flyttar honom lite i sidled och så börjar Antonio att instruerar om öppna och sluta. Han förklarar också de olika sidvärtsrörelserna. Hugo är en perfekt pålle att göra dessa övningar på i skritt.

Efter vårt ridpass åker vi tillbaka till Arruda och går och äter på ett nytt ställe. De har underbart goda små förrätter. Vi äter en fiskrätt och en kötträtt. Deras specialitet är en typ av sangria men jag känner efter första klunken att detta inte är drickat för mig så jag håller mig till vatten. Mätta och belåtna tar vi oss till hotellet.

Kärlek vid första ögonkastet

2010-11-06

Vaknade av att jag var jättehungring. Vi spenderade många timmar på apostlahästarna igår så det kanske inte var så konstigt. När vi drog ifrån gardinerna såg vi blå himmel och solen sken. Vi visste att det skulle bli en fantastisk dag idag igen men inte på hästryggen eftersom vår tränare skulle gå på ett forum som hålls på Academin i Arruda.

Vi bestämde oss för att åka till Santarem och hälsa på Sussis jobbställe där hon var förra året.

Packade dock med ridkläderna för man vet aldrig med vår lilla tränare om han får en stund över och tycker att det finns möjlighet att rida.

Vi tog de små vägarna till Santarem och körde i sakta mak efter en Fiat Panda. Efter en timme var vi framme och vi gissade oss fram till centrum för därifrån hittade vi till stället.

Väl framme såg vi att Pedro gav lektion till barnen och David lastade 2 hästar till Golega. Därefter red David på Zarcau, en inackorderad häst. Hästen har lite svårt med galoppen men David red runt och  jobbade på och det såg jättebra ut till sist.

När vi satt där i solskenet och njöt kom Pedro till utebanan med en svart lusitano med lång svart man, en stjärna i pannan och ett vitt sträck på mulen. Lilla sonen på 5 år satt i sadeln väldigt stolt. Hästen var det sötaste jag har sett. Jag blev helt förälskad. Det visade sig att han var 11 år, heter Lilas och var till salu. Pedro red runt och kände på hästen eftersom den skulle med till Golega och skulle duscha innan han åkte. Efter en stund kom Pedro fram och frågade om jag ville rida honom. Det var bara att hoppa upp. Red inne i ridhuset ett par varv på en helt underbar litet krutpaket. När jag satt av visade Pedro även några konster som Lilas kunde. Efter duschen fick hästen torka och sen var det lastning av hästarna. Båda hästarna gick raka vägen in och så bar det av till Golega.

Lilash

Väl framme i Golega så var det mycket folk, hästar och bilar. Jag höll mig nära släpet eftersom den var bredare än vår bil och den banade väg framåt in mot staden. Vid avspärrningen blev vi stoppade och Pedro fick tala om att vi var med honom så vi fick passera.

Vi körde in på en innegård och ställde in hästarna i ett stort garagebyggnad där det även är spiltor. Hästarna sadlades på och snart var vi på väg in till arenan.

Efter fotografering och filmning av hästar och folk ställdes hästarna in i spiltorna och vi gick för att äta middag. Det var mycket folk och röken från ugnarna där de rostar kastanjer täckte hela arenan. Många ekipage var fortfarande kvar dock hade hopptävlingen avslutats i mitten. Det var kul att se att den lilla sömniga staden där man knappt möter 10 personer på en dag lever upp och blir en riktig partystad med allt vad det innebär.

Sent på natten lastade vi hästarna och så körde vi tillbaka via Santarem tillbaka till Arruda och hotellet.

Högre skolan

2010-11-05

Typiskt att vi skulle försova oss idag när vi hade bestämt att rida redan kl 09.00 för att hinna till den portugisiska ridskolan och titta på deras träningspass! Inte nog med detta körde vi också fel (”poppade” för fullt på radion så jag hörde inte att vi skulle hålla till vänster och inte höger) vilket innebar att vi fick testa den andra vägen runt till Borba farmen som visade sig vara billigare i vägavgift.

När vi väl var framme visade det sig att vår lilla tränare inte hade kommit (är inte det typiskt) och när han väl dök upp kom han på att han hade bokat in en ridlektion för en blind kille vilket i sin tur innebar att vi kanske skulle kunna se slutet av träningen. Det var alltså bara att ta det lugnt och koppla på Internet.

Jag var jätteimponerad av den blinda killens ridning eftersom han ser ingenting men kan både skritta, trava och galoppera, rider volter och byter varv via diagonalerna. Dessutom gick Hugo som en klocka och i form! Antonio är utbildad i handikappridning och berättade att när man är blind är det svårt med balansen på hästryggen. Hade denna kille en sponsor skulle han kunna ställa upp i OS2012 och ta hem medaljer har flera domare sagt.

Efter ridpasset var det full fart mot portugisiska ridskolan. Vi fick komma in genom beridarnas port. Vi fick titta på 6 ryttare varav en hade råkat ut för en bilolycka och har precis kommit tillbaka. Denna person använde sin vikt vid galoppombyten som han gjorde många utav eftersom hans ena sida hade full funktion. När alla ryttarna försvann kom en av beridarna och skulle longera sin häst. Det slutade med att vi fick se träning på hur man gör fina caprioler. Efter en rundtur i den kungliga parken fick vi också se stallet som den såg ut från början, dvs det var spiltor och gå runt och titta på hästarna.

Efter denna fantastiska tur så åkte vi tillbaka till farmen och red. Tyvärr blev Xagia halt så Sussi fick byta häst.

Efter ridlektionen bar det av till Golega för att träffa Maria och äta middag (här äter man middag vid 20.00-tiden) med henne. Under kvällen träffade vi på alla de som vi har lärt känna i denna stad under tiden vi har varit här. Det var full kommers både i hästaffärerna som i barerna även mitt i natten.  

Ny dag nya möjligheter

2010-11-04

Vaknade imorse före alarmet. Frukosten var väldigt god och jag var ganska hungrig. Vårt mobila kontantinternetkort fungerade inte så bra vilket innebar att vi får fixa till det efter ridningen idag.

Kom till Borba farmen innan vår tränare. Pussade på Lef och såg att han kommer behöva en hel del borstning idag igen så det var bara att ta ut honom och börja borsta.

Idag blev det 15 min skritt innan jag började trava pga att Lef var lite varm om bakbenen. Han har inte jobbat så hårt sista tiden som han gjorde igår vilket innebar att idag skulle det bara bli ett pass på honom så att han kunde vila till imorgon. Hade svårt att fatta höger galopp men vänster gick hur bra som helst.  Vår tränare beskrev den förberedande rörelsen för att göra ett galoppombyte och jag gjorde ett par försök men tyvärr utan att lyckas.

Efter lunchen mötte vi en fantastisk ryttare som har capriol och courbet som specialitet. Han red på Conjac, en underbar skimmel. Ryttaren red med lätthet.

Jag och Lef

Jag fick rida på Hugo på eftermiddagspasset. Ganska komplicerat för han är inte lätt att känna att man rider rätt på eftersom han är gammal och stel i början så traven skall vara som en tai-chiövning. Visste egentligen inte om han travade eller skrittade. Efter uppvärmningen tyckte Antonio att jag skulle börja utnyttja Hugos kunskaper i öppna, sluta, galoppiruetter osv. Jag var inte alls säker på att jag skulle fixa det. Avslutade lektionen med en öppna över diagonalen i galopp och gjorde ett galoppbyte innan jag kom till kortsidan. Var riktigt stolt över detta och skrittade av hästen.

Efter ett besök på ett närbeläget shoppingscentrum åkte vi till Arruda och åt en bit mat och kände oss nöjda med dagens övningar.

Timmar i sadeln

2010-11-03

Dagen började på bästa sätt – blå himmel, sol och frukost som bestod av bröd, ost, marmelad, skinka, kaffe och ”pulverjuice”. Lite annat än det jag harr ätit den senaste månaden = 2 kokta ägg.

Jag är lite imponerad att denna lilla stad har en liten affär där de säljer mobiltelefoner och abonnemang. Bra att kunna lite portugisiska och engelska för på så vis lyckades vi köpa ett kontantkort och ett kontant mobilt bredband. Sen bar det av raka vägen till Borba farm. Vi litade mer på vår virtuella beskrivning som vi fick igår kväll på flygplatsen än på GPSen vilket gjorde att vi kom fram utan att köra fel.

Vi passade på att titta runt innan Antonio kom (denna gång kämpar han med Lissabontrafiken) och de två första hästarna vi såg var Hugo och min underbara lilla häst, Lef. Kunde inte låta bli utan jag gick in till honom på en gång och gav honom en morot, massor av pussar och kel. Hans underläpp bara hängde där som en sparbössa och han njöt för fullt.

Efter ett tag kom Antonio, visade oss runt på farmen och presenterade oss för de som jobbar här. En liten inomhusarena på 17m x 27m (hoppas slippa rida där) finns att tillgå samt en underbart stor utomhusarena kantad med gula ”prästkragar”.

Sussi fick ett sto att rida på och det var ingen annan än Xagia. Hon har ändrats en hel del kroppsmässigt sen sist jag såg henne.

Jag fick rida på underbara Lef som är reserverad till mig under min vistelse här. Jag satt upp och började skritta och i mitt huvud började jag planera dagens första lektion. Till min förvåning så kändes det oerhört lätt att rida och få Lef att samarbeta. Förstår inte alls att jag har haft mina svårigheter under alla år som gått. Kommer ihåg första gången jag satt upp på Lef – det var skritt i fyra dagar som gällde då, bara för att lära mig att svänga och få hästen att svänga åt det håll jag ville.

Lef gav mig en riktigt bra lektion och var inte förlåtande på något vis utan visade helt klart vad som inte gick hem hos honom och då fick jag prova med ett nytt ”verktyg” så att han var nöjd.

Antonio nämnde när jag passerade att jag måste använda mer vikthjälperna och då speciellt i sidvärtrörelserna. Han nämnde också att jag rider lite på innertygeln, Små förändringstips kom när jag red förbi till förbättringar. För första gången hörde jag inte orden ”shoulders back” , ”more power but not more speed” och alla dessa fraser han har använt tidigare. Dock har veckan bara börjat.

Det kändes skönt att kunna rida runt och hitta på egna vägar medan Sussi kämpade på Xagia på övre volten närmast lilla ridhuset med Antonio dirigerande i mitten. 

När lektion nr 2 var slut pratade jag med Miguel som sitter i rullstol förlamad från nacken och neråt. Han blev avkastad från hästen samtidigt som hästen fick in en spark på hans nacke för 8 år sedan. En riktigt trevlig kille.

Efter dagens ridning känns det som om jag har blivit duktigare och har mer koll och kan styra hästen dit jag vill, på det vis jag vill och det går väldigt lätt.

Vi tittade på ytterligare en ryttare som var en 13-årig tjej. Efter ridlektionen och lite prat var det dags att ta bilen och köra till Arruda igen. Vi gled in på Nazareth-restaurangen och blev serverade av en riktigt serviceminded kille som pratade engelska. Sussi åt grillspett med gambas och bläckfisk och jag tog torsk med kräm (typ potatisgratäng med torsk nedlagd mellan potatisen). Efter huvudrätten åt vi en underbar dessert. Vi fick kika in i restaurangen innan vi körde mot hotellet.

Jag är oerhört nöjd med dagen och kommer säkert att somna med ett leende på läpparna. En perfekt sommardag tillbringad på hästrygget på en underbar gård. 

Drar söderut

2010-11-02

Tur att vi kom 2 timmar före avgång för det var en lång kö till incheckningsdisken. Det var två kategorier av passagerare –  med golfbag och utan. Någon hade 4 surfingbrädor med sig. En passagerare hade 2 flyttkartonger och en annan familj hade förutom varsin väska, barnvagn, 2 bilbarnstolar och sju släktingar med sig. Mitt i kaoset stod vi med varsin väska och ett handbagage – en ridstövelväska.

Vid säkerhetskontrollen pep det naturligtvis och vi blev genomsökta inpå bara strumplästen. Skorna fick åka ett varv också på bandet – vem vet vad som fanns i dem. Efter att ha samlat ihop alla tillhörigheter tog vi en tur till Forex och växlade pengar, köpte ett lås till resväskan (ifall den som sitter på går sönder) och köpte färdgodis (så vi har energi att hitta till hotellet).

Planet gick i utsatt tid trots att det är TAP (portugeese time verkar inte fungera här i motsats till de andra färdmedel vi brukar åka med typ bussen). Den lilla monitorn sänktes ner och säkerhetsfilmen med de små gröna gubbarna agerade för fullt. Vi upptäckte också att de hade uppgraderat kartan sedan sist vi åkte, t.o.m. Drottningsholms slott var utsatt samt var skeppet Vasa sjönk och vilket år. Imponerande!

Små roliga animerade filmer visades för att underhålla oss under tiden vi väntade på maten. Den första lilla filmen handlade om en struts som kom ifrån sitt lilla bo och trodde att han kunde flyga – vilket han så småningom konstaterade att det kunde han inte alls. Efter lite äventyr så hamnade han i en vattenmelon som landade i boet och där tittade han ut och var väldigt glad att vara hemma igen. Den andra filmen handlade om en skuttande get, typ bergsget. Han skulle impa på en flickget och plocka en blomma. Efter en del missöden, utan ens vara i närheten av blomman, hamnade han pladask mitt framför sin stora kärlek som droppade blomman på hans nos. Lilla geten bara smälte. Superroliga småfilmer.

Solen gick ner utanför fönstret i sakta mak och så gjorde även planet från nästan 12000 meter. Det var full fart in mot landningsbanan och det var lika skakigt som alla de föregående gångerna jag har landat här. Till slut tog vi mark och så var det full broms på. Efter en liten sightseeing tur runt på flygplatsen parkerade planet ute på en p-plats som var ledig och bussarna stod bredvid och väntade på passagerarna som i sin tur kastade sig upp från stolarna så fort planet stannat. Vi satt lugnt kvar och väntade tills alla lämnade planet för att i lugn och ro plocka ner datorn och allt annat vi har roat oss med. Vi steg på bussen sist och så bar det av mot terminalen. Vi möttes av en julprydd terminal och kände oss hemma.

Antonio satt utanför och väntade – helt otroligt. Han var i tid! Detta har inte heller inträffat någonsin tidigare.  Vi fick en vägbeskrivning till vårt nya stall för de nästkommande 12 dagarna. Vi får se imorgon hur bra den vägbeskrivningen håller. Han följde med och hämtade ut vår bil Jag beställde den minsta Peuguot 107 och fick en Renault Clio vilket innebar att vi vann 2 dörrar och större bagageutrymme. Tyvärr ingen Ferrarimotor under huven den här gången heller. Antonio droppade av sig själv vid parkeringshuset och vi körde vidare till Arruda dos Vinhos. Vi fick samma rum som jag hade när jag var här för 1 ½ år sen. De hade dessutom lagat ytterdörrlåset så nu är det lätt att ta sig in och ut utan att spendera flera timmar att försöka öppna dörren – med och utan våld.

Efter en riktigt god grillad biff inne i byn så blev det uppackningsdags och ett glas vitt vin. Jag kom på att eftersom det är bilkörning varje dag så blir det vindrickande (om det överhuvudtaget blir vindrickande) på kvällen när vi kommit hem.

Imorgon skall jag få träffa min lilla häst igen. Underbara, fantastiska Lefinho. Inte förlåtande alls men mer sympatisk säger Antonio att han har blivit. Har köpt morötter till gottegrisen. Han älskar plastpåseprassel för då vet han att det vankas något gott. Så är det dags att krypa till kojs och fundera över morgondagens ridvägar.

Hej då

Nu sitter vi på planet på väg söderut som flyttfåglarna.
Det är ju höst...

Sussis sida:
http://pivofantast.blogspot.com/