Vad är då motivationen? Att få åka ner och kunna provrida hästar utan att känslan av rädsla infinner sig att ramla av för att man inte orkar rida på när det så krävs. Det är när man är trött som man faller in i gamla ovanor som kan leda till en ofrivillig avsittning istället för att rida igenom problemet. Hästar märker omedelbart när man inte är på topp.
Hittade en bild som kan representera min längtan, även om stället idag inte är som stället var för ett par år sedan. Noterar också att den gröna fina buxbomhästen har ersatts av en skyltvariant. Här har många lyckliga ridstunder infunnit sig. Rummet längst till höger har varit som vårt andra hem under alla de veckor vi tillbringade här.
Gymväskan är packad och alltid med för att fortsätta resan till bättre kondition så att ridningen blir en njutning även i framtiden istället för en svettig förtvivlan.
