Norrut

Klockan ringer kl 05.30 och det var bara att gå upp. Det är lätt att packa när man är på väg hem eftersom det är mest smutsiga kläder som skall ner i väskan igen. Det blev lite köpta saker att packa. Maken tog alla flaskor utom en som jag vepade in i en av chapsen som jag inhandlat.Fick även plats med tränset. Den vita prinsen kommer att vara så ståtlig i den.

Vi checkade ut och sedan bar det av mot flygplatsen. Att lämna igen bilen tog 15 minuter och sedan passerade vi säkerhetskontrollen. En runda förbi tax-freebutiken innebar lite mer shopping och då framför allt någon liten kaka till min ridkompis som denna gång stannade hemma och tog hand om min häst.

Vi lämnade ett gråmulet och småduggande Lissabon. Vädret i Sverige är troligtvis inte bättre, förmodligen kallare.

Under vägen satt jag och tittade på bilderna och reflekterade på att jag haft riktiga bra 5 dagars ridning. Jag har mycket att öva på till nästa gång det är dags igen att ge sig söderut.

Undrar om jag kommer att se min allra största kärlek på fyra ben, Lef, igen eller om han kommer att vara på de evigt gröna ängarna. Vem vet....

Lef, min allra största kärlek på fyra ben

Dressyrträningsfinal

Till skillnad från tidigare dressyrträningsresor så börjar vi lektionerna tidigt på morgonen. Detta för att trafiken i Lissabon är kaos, utnyttja den svala morgontimmen men även för att kunna spendera lite tid på eftermiddagen/kvällen.

Vi åkte kl. halv nio och stannade till på ett cafe för att fylla på koffeinbehovet. Det var full aktivitet i stallet när vi kom fram. Jag skulle rida lilla Kinapuffen medans min kompis skulle rida på samma häst hon hade dagen före på morgonen, dvs dressyrkungen. När vi kände igenom Kinapuff visade det sig att han hade fått ont i rytten och hade två bulor. Konstaterade snabbt att det måste varit sadeln och troligtvis den sadeln som jag red i på eftermiddagen. Vi letade reda på en ny sadel som han kunde ha.

Tränaren satt upp och sa att han kändes ganska stadigt. När jag satt upp var det inte lika stadigt utan han gick och slog med huvudet. När jag travade kände jag att sadeln var fruktansvärd att sitta i. Min svankrygg började att göra ont. Jag red upp till stallet och bad att få byta sadel. Fick låna då ridlärarens fina dressyrsadel. När jag satt upp igen så var sadeln helt perfekt och underbar att sitta i. Dessutom tyckte Kinapuff att sadeln låg helt perfekt på hans rygg för han slutade att slå med huvudet och dessutom gick han stadigare än någon av de andra letktionerna. Genast blev det ridning och vi hade ett riktigt bra pass.

När vi kom in till duschen var det vattenpumpbyte. Det innebar att det fanns överhuvudtaget inget vatten i byggnaden utan vi fick gå ut på baksidan och duscha från en slang i trädgården.

Efter att vi duschat hästarna och samtidigt som vattenpumpen blev bytt så fick vi en rundvisning av ägaren till stället. Han visade oss några föl i olika åldrar och även stona.

Därefter var det dags för lunch. Vi gick till restaurangen i den lilla byn och åt en fantastiskt god soppa och sedan grillade kött från den svarta grisen. Helt ljuvligt. Jag avslutade med chokladmousse.

Tillbaka i stallet så bad jag få se den andra hästen som skulle få följa med Kinapuffen. En av de brasilianska stallpojkarna tog fram honom med bara träns och ledde in honom i ridhuset. Utan någon större ansträngning så hoppade han upp på dess rygg och började rida runt. Detta var tredje gången den lilla hästen hade någon på ryggen. Den brasilianska stallpojkens specialitet var ”natural riding” och var tydligen riktigt duktig på detta.

Vi tog ner lilla hästen till utearenan där han sadlades och sedan hoppade den brasilianska stallpojken upp igen. Efter ridit i skritt trav och galopp togs alla kläder av. Lilla hästen rullade sig på en gång och sedan blev det fart på honom. Han försökte flera gånger gå ut genom den höga gröna häcken. Det var visserligen även ett staket invuxet men det såg inte han. Det tog ett litet tag innan vi omringade honom och han kunde fångas av den brasilianska stallpojken.

Kinapuffens boxgranne och stallpojken

När jag skulle ta ut Kinapuffen ville han inte följa med. Han tyckte att han hade arbetat tillräckligt mycket. Det blev vita prinsens bror istället som fick jobba. Vår tränare red till honom och när jag satt upp var det bara att fortsätta att rida. Det gick riktigt bra. Men Pedros perfekta sadel, en stabilare häst än den jag satt upp på första dagen klarade vi av att öka minska volterna utan att ta i tyglarna. Hästen var väldigt harmonisk när jag satt av. Stallkillarna fick ta hand om hästarna och vi begav oss till det andra stället.

Tränaren och vita prinsens bror

Där väntade småtjejerna redan uppsuttna på hästarna på den nyanlända tränaren. Jag passade på att hälsa och prata med de andra bekanta som jag träffat dagen innan. Vi såg några ekipage som red. Efter en välbehövlig dusch till lektionshästarna blev det full fart tillbaka till hotellet.

Vi bestämde igår att vi skulle gå tillbaka till samma restaurang som vi var på igår för att äta fisk. Det var gott, billigt och superbra service. Det blev taxi ner till stan till vår restaurang. Billigare än att åka tunnelbana skulle det visa sig.

Alla tog fisk utom jag och vi hade en lika fantastisk middag och service som kvällen innan. Det blev även taxi hem och portvin som fick avsluta kvällen. Packningen fick vara till nästa morgon.

Måndag morgon

Mina arbetskamrater går till jobbet och jag går och kör ett par ridpass. Några (våra män)  åker till havet.

Vi bestämde att vi skulle träffa vår tränare kl. 8. Vi åkte direkt till vårt nya ställe via ett bageri, där vi fyllde på kalorierna och drack kaffe. Det var svårt att välja från alla sorterna.

Chokladkakor

Bakelser

Crossainter XXL!!!

maränger fyllda med jordgubbar

 Solen sken från en klarblå himmel och det kändes som det skulle bli en riktigt varm dag.

Framme vid stallet jobbade stallpojkarna med utmockning men annars var alla andra som jobbade i stallet lediga. Jag fick Kinapuffen och min kompis fick byta häst. Den nya hästen visade sig var en av Portugals bästa dressyrhäst en gång i tiden som vann allt och gick GP. Idag är han 20 år och åldern tar ut sin rätt. Den hade en fantastisk utstrålning. Min vän övade galoppombyten. På slutet av lektionen visade vår tränare att när man mjukat upp honom går det riktigt bra att göra galoppiruetter, galoppombyten i serier, passage och piaff. Fantastiska steg.

Anna och Janero

Jag försökte fortsätta på min ridning som jag började med igår. Det gick sådär och jag kände att jag nästan skrittade hela lektionen för att få koll på vikten och tygeltagen. Så fort jag började trava började Kinapuff slänga med huvudet ganska mycket och det stabiliserade jag med att lägga till skänkeln. Försökte hålla galoppen på ett par diagonalen för att förbereda galoppombyte men jag orkade inte riktigt hålla i så vi tappade galoppen så snart vi närmade oss bytet. Dels var sadeln jag satt i lappad och lagad och väldigt obekväm i form av att det kändes som om den tippade mig framåt.

Efter en liten lunch på kafeet i närheten så fortsatte lektionen för min del på samma häst. Min kompis fick byta häst till min häst bror, dvs Förort.

Jag bytte sadel på min häst men det hjälpte inte så mycket. Han slängde ganska mycket på huvudet och var ganska svår att fånga upp. För min del kändes sadeln bättre. Han och jag hade iallafall börjat komma överens väldigt bra så det blev längre travrundor än lektionen på morgonen.

Efter lektionen gav vi oss iväg till det andra ridstället. Där träffade jag alla tidigare bekanta. Vi fick skjuts hem därifrån. Efter en kort dusch och omklädning åkte vi ner på stan och åt på en riktigt bra restaurang. Avslutade med dessert, Molotof. Riktigt gott.

Molotof

Jag skall försöka ge mig på den rätten när jag kommer hem. Det är någon typ av suffle som inte sjunker ihop. När notan kom in var vi förvånade att det var så billigt. Mätta och belåtna promenerade vi till T-banan. På vissa gator hade de börjat punta med belysning och olika färger av girlanger för Sankt Antoniofesten som skall vara runt den 12 juni. När vi kom fram till hotellet rundade vi av kvällen med varsin GT. Vi konstaterade att några av oss har blivit brända i solen ofrivilligt.

Kinapuff

Vi träffades nere kl 09.00 och åt frukost. Efter frukosten packade vi ihop och begav oss med bil till Santarém där det pågår en jordbruksfest i dagarna 7. Upptäckte på vägen dit att  GPSen har gett upp, dvs den hittar inga sateliter. Det innebär att hotellet kommer att vara lite trixigare att åka till men det skall nog gå bra.

I Santarém åkte vi upp för backen för att titta på katedralen men det visade sig att det pågick mässa. Vi stannade framför en karta på orten och frågade några förbipasserande portugiser om var mässan var och de förklarade på flytande portugisiska hur vi skulle ta oss dit. Vi satte oss i bilen och gissade vägen ganska bra efter beskrivningen (körde fel väg en gång) och 15 minuter senare var vi på mässan.

Där fanns allt från den elektriska olivplockarräfsan till vinpress inkl rostfria vintunnor. Vi hittade en hel hall med olivolja, portvin, kakor, bröd, korvar, torkad skinka, marmelader, likörer m.m.



Det blev shopping. På väg mot hästarnas hörna passerade jag ett tält med massor av ridsaker vilket ledde till att det blev ännu mer shopping. Det fanns inte bara ston med föl utan även en åsna med ett litet åsneföl. Efter att vi sett hästarna så gick vi till restaurangtälten och åt gott grillat kött med potatis och drack öl till. Vi inhandlade ett par saker till innan vi gav oss iväg mot Lissabon. 

Vår instruktör kom vid halv sex och hämtade oss och vi begav oss mot stallet. Vår instruktör berättade att han hade en häst som skulle passa mig bra. Han visade hästen och jag bestämde att jag skulle prova honom. Han heter ”Lilla bomben” dvs Kinapuff.

Vår instruktör tog ut honom och kollade gångarter och hur hästen reagerade. Efter den lilla korta longeringen band han fast honom i gången. Tyvärr var den ena järnstången inte fast utan flög av och skramlade högljutt ner i golvet. Kinapuff stod där och förstod inte vad som hade hamnat framför hans fötter men rörde inte en fena utan var ganska still. Det visade att hästen var ganska cool. Vi tog honom till duschrummet istället och borstade och sadlade.

Det är alltid spännande att rida en unghäst på 6 år. De är inte lika stabila som de äldre och jag är inte så stadig som jag önskar att jag skulle vara. Efter ett par rundor i inomhusarenan tog vi oss ner till utomhusarenan och fortsatte lektionen. En riktigt trevlig häst med härliga gångarter. Galoppen kändes som man svävade på fjäder.

Fyra timmar senare var vi på väg tillbaka till hotellet. Vi åt en grekisk sallad innan vi gick upp på rummet för att sova och förhoppningsvis smälta dagen som har varit.

Möte med vita prinsens släktingar

Vaknade av att något lyste mig i ansiktet. Uppenbarligen stängde  jag inte av datorn igår innan jag somnade. Tittade på mobilen och såg att klockan var 06.15. Perfekt tänkte jag och smög upp. När jag är på väg till garderoben slänger jag ett öga på min armbandsklocka som visar 05.40. Kollar på TV-klockan i rummet och konstaterar att jag har klivit upp en timme för tidigt. Glömt ställa om tiden på mobilen.  Fick en hel timme till godo tills jag och min väninna skall träffas.

Frukostbuffén består bland annat av youghurt, skinka, ost, juice, frallor, vitt bröd, crossanter och kakor, frukt och små underbara pajer.

Små portugisiska kakor

Vår instruktör kommer 15 min senare än överenskommen tid och plockar upp oss. Vi åker till det nya stället som ligger cirka 1 mil från hotellet. Kompisen får en liten söt häst som har fullblod i sig och jag får en häst som är underbar att handskas med i boxen. Han heter Förort på portugisiska. Han kommer från samma stuteri som den lilla vita prinsen som jag har hemma.

Suborbió (Förort)

Átila

Instruktören börjar med att jobba Förort från marken för att senare rida till honom innan jag skall ta över. När jag sitter upp så märker jag att hästen är fruktansvärt känslig för ben så det blir att i princip vara helt avslappnad i sadeln. Efter några varv till höger och vänster i skritt och trav är det dags att  bege sig ut till arenan via den underbara gröna parken. På utearenan efter ett par varv märker jag att jag rider ”en orm”. Antonio instruerar hur jag skall göra för att hästen skall gå på rakt och belasta rätt bog. Märker att jag har ridit väldigt stadiga hästar för jag känner mig som en nybörjare och tänker mycket på i vilken stigbygel jag har vikten. Efter 1 ½ timme när det är dags att ta sig tillbaka till stallet tar jag mig an grinden somvi går ut igenom att öppna och stänga den utan att kliva ner. Hästen är inte van och det märks. Jag lyckas öppna grinden men kommer inte igenom. Det finns några dagar kvar att öva sig på det.

Vi tar en tur på hemvägen och hälsar på min största kärlek på fyra ben. Han kommer in med ett litet barn på ryggen. Han kommer fram till mig och lägger hela sitt huvud mot mitt bröst. Underbara lilla hästen. Vi pussas och kramas och tårarna rinner ner för min kind när jag äntligen får ha honom nära mig igen. Han är inte längre den starka och välmusklade hästen jag har ridit utan en smalare variant som har tappat den sista gnistan. Han behöver numera bara gå barnlektioner och är i sin utehage.

Lef

Vi hälsar också på gamla farbrorn och även stoet som har blivit en riktigt trevlig häst. På väg tillbaka till stallet så kommer ägaren av stället, tillika chef för Portugisiska ridskolan, och han visar mig sina hästar i inomhusarenan. Han säger att jag får jättegärna provrida. Den ena är flashigare än den andra men jag inser att dessa är inte den typ av häst som jag kommer att klara av. Vi tar en tur runt gården och beger oss tillbaka till hotellet där vi möts av våra män i lobbyn.

Efter ombyte ger vi oss ner till stan. Portvinsinstitutet är öppet och vi kliver in. Tyvärr är det fullt men vi bestämmer oss för att vänta. Efter 5 min kommer kyparen fram och säger att om vi stannar en timme kan vi få en plats. Vi beställer in skinka, korv, ostar och bröd och var sitt portvin. Mums!! På vägen ut blir det ett par kassar med portvin och portvinsglas.

Vi beger oss till en skaldjursrestaurang som bjuder på underbara rätter.

räkor i vitvin

Räkor med en röra av lök, potatis &ägg

Efter denna fantastiska dag tar vi tuben tillbaka till hotellet och avslutar med en GT innan det är dags att krama kudden och möta nästa dag.

På väg hem. Finns det ingen p-plats på gatan går det bra att stå på trottoaren.

På väg

Kl. 12.15 stängde jag resväskan med ett leende. Lämnade en riktigt regnig och kall Stockholm för det åter dags att åka söderut. Denna gång är det för en kombinerad rid- och semesterresa med maken och goda vänner.  Min trogna ridkompis som har varit med alla gånger när jag rest på ridresa, utom en, får stanna hemma i kalla och regniga Stockholm och ta hand om den fyrbenta lilla vita prinsen. Dottern, som är mitt inne i tentaperioden tar hand om lilla vovven.

Väl ute på flygplatsen tajmades bussen från parkeringsplatsen till terminalen helt perfekt. Lång kö till incheckningsdisken kunde undvikas eftersom vi alla redan var incheckade skulle vi bara lämna in väskan (bagage drop) och där var det ingen kö alls. Men det visade sig att det var helstopp på bandet (därav kön). Jag föreslog att vi skulle få bagagetaggar medan vi väntar på att bandet kom igång.  Vi fick våra bagagetaggar och väskorna fick vi lämna som specialbagage för att slippa vänta ännu längre. Så bar det av till kön för säkerhetskontrollen som passerades med pip och som resulterade i en extra skokontroll. Vi hade gott om tid så vi tänkte shoppa äkta svenska varor. Hjortronsylt är riktigt svenskt men priset 195 kr för 200 gr avskräckte oss. Det blev en riktigt stor Marabou Mjölkchoklad och en stor kartong Bilar. Förutom detta har vi med oss Västerbottenost, knäckebröd, älgkorv, hemmagjord rårörd lingonsylt och en kokbok ”Simply Swedish” till vår lilla portugisiska instruktör.

Lämnar ett regnigt Arlanda

Efter lite förfriskning vid en av barerna var det dags för ombordstigning. Eftersom alla stolar vid gaten var upptagna ställde vi oss vid ingången till planet varpå en lång kö bildades efter oss inom loppet av ett par minuter. Ivriga portugisiska businesspassagerare frågade personalen när de får kliva på och om det finns någon speciell ingång där de kan gå igenom snabbare. När de öppnade sprang de ner för rampen för att sedan stoppas av ett band. När de klev ombord bildades en lång kö efter dem, eftersom de skulle sätta upp diverse väskor i bagageutrymmet.  Väl framme vid våra platser upptäckte vi att verkligheten inte stämde överens med planskissen vid incheckningen, vilket innebar att det planerade benutrymmet inte existerade.  En erfarenhet man får ta med när man checkar in på vägen hem.

Utbytt grön streckgubbe till roliga tecknade figurer



Landning mitt i ett varmt och disigt Lissabon



Säkerhetsinformationen visades som vanligt på lilla skärmen medan planet rullade ut har uppdaterats. Den tidigare gröna gubben har ersatts med tecknade figurer.  Varm mat serverades på planet bestående av sallad med skinka till förrätt,  ”Duck rise” och en söt och god dessert. Det som slår mig när jag sitter här är att just på den här flighten pratar alla med varandra.

Flyget parkeras naturligtvis ganska långt bort från terminalen och alla bussas in. Efter en lång väntan kommer bagaget och strax är vi på väg mot hyrbilsdisken. Vi får naturligtvis inte den bil som vi beställt, en BMW utan en större SKODA. I den ryms allt mitt bagage (de andra medpassagerarna har lika mycket tillsammans om jag ensam).

Incheckning på hotellet

Vi beger oss mot hotellet och chaffören, som kör alldeles för fort, missar avfarten, så det blir en liten omväg i köerna till hotellet.

Efter att ha installerat oss på hotellrummet ger vi oss iväg till restaurangen som har föreslagits från receptionen, men vi finner den ganska ocharmig och dyr så vi tar en annan restaurang. Mycket god mat, gott vin och en fantastiskt god efterrätt blir avslutningen av dagen.

En riktigt söt och stor efterrätt

Imorgon skall vår tränare hämta upp oss kl. 7.30 och vi skall sitta till häst kl. 08.00. Det blir verkligen spännande och se om dessa tider kommer att hålla.

God Natt!