Den 11 mars 2020 blev det besöksförbud på omsorgsboendet där mamma bor. Trots detta så fick boendet in viruset och många av de boende blev sjuka, så även mamma. Hon insjuknade i mitten av mars och jag trodde aldrig att hon skulle klara sig. Jag skickade in en iPad med bara en app - Skype - så att vi skulle kunna kommunicera med henne. Josef hjälpte oss att få kontakt. Mamma förstod inte alls varför hon inte fick gå upp från sängen och ännu mindre varför hon inte fick gå ut i dagrummet. Hon hade feber i cirka 7 dagar och sedan blev hon bättre. Så snart hon var feberfri och ett par dagar därefter fick hon komma ut i dagrummet. Hon gillar inte att vara själv.
Under maj månad ordnade boendet så att vi anhöriga fick sitta på en inglasad balkong och träffas. Jag tog med mouserande vin och vi skålade för vår hälsa. Hela sommaren kunde jag hälsa på henne. När hösten kom fick vi komma in på boendet men det var väldigt noga med hygien och munskydd.
Under mitten av oktober månad så gick smittan upp igen i samhället och boendet stängdes för besök. Jag ringde till avdelningen och frågade om jag kunde få träffa mamma på den inglasade balkongen. Den dagen jag skulle få träffa mamma ringde föreståndaren och sa att de hade fått in viruset igen på våning 4 och vill ha så lite rörelse som möjligt på våningen.
Sedan dess har vi pratats vid på telefon strax innan jul. Jag hoppas verkligen att alla blir vaccinerade så att jag och mamma kan träffas igen. Bilden är tagen sista gången vi sågs på riktigt. Varken mamma eller jag har varit hos frissan på nästan 8 månader. Tur är att man kan klippa luggen på sig själv.
Vi får se när vi får ses igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar